Karriärens Finspång

Det kommer ögonblick när karriären känns tom och trött. Det kittlar inte som förut när du går stegen uppför trapporna till kontoret. Ja, kanske har du också känt att möten inte längre ger dig samma energi som tidigare? Du vill inte säga det, men repliken liksom bara kommer ändå: ”Vi har redan prövat det där – förr.”

Det kommer stunder när man mitt i toppen av karriären ändå känner sig nere på botten. Man har redan gått så många vägar att det är svårt att bli utmanad av ytterligare en stig. Och dessutom är det grumligt att på botten se en riktning uppåt.

Tomheten kan kännas ekande ensam. Håglöst stirrar man fram utan att finna nya drömmar. Som att sitta bakom scenen där publiken har gått hem. Festen är över. Kanske är det i ett detta ögonblick vi borde släppa taget för att finna oss själva på nytt? För Frank Sinatra hände detta i Finspång år 1953. Han var på botten i sin karriär. Om detta skriver Gradvall i en mycket läsvärd artikel http://www.gradvall.se/artiklar.asp?entry_id=1091 med uppmaningen om att vi, liksom Frank Sinatra, kan behöva börja om igen i stället för att blåsa liv i en gammal karriär.

För Sinatra handlade det om att överge folkparkscenen till skådespeleriet. Han vann ett pris för bästa biroll. Och just den utmärkelsen öppnade nya vägar för skivkontrakt. Och vi vet fortsättningen. Han blev Sinatra när han just hade gett upp det.

Några gånger i min karriär har jag känt Finspång blåsa motvind i min väg. Jag har förlorat min inre glöd för att jag släkt så många eldar. Jag har känt att rummen runt omkring mig har krympt fastän rötterna i mig själv har fordrats. Som blommorna i krukorna som slutat att växa. Men samma växter kan i större krukor, med annan jord, plötsligt ta helt ny fart. Och bli någonting helt nytt – eller snarare blir större av samma sort. Sig själv. Rötterna, som satt fast mot krukans vägg, fick en annan mening när ytan blev större. Och ny.  När ska man veta om det är dags att hoppa till en annan scen som Sinatra gjorde – blomstra i en större kruka eller vara kvar och upptäcka något nytt i det invanda?

Svaret finns där när vi orkar att lyssna. Inåt. Och vågar att följa det vi tror på. För ibland känns karriären tom och trött. Precis som Finspång en regnig dag på en folktom scen. Men just botten kan vara början på en ny topp. Man ser det bara inte än.