Ledarskapets existentiella sida

Existera betyder att träda fram. Som ledare har du betalt för att just träda fram. Företräda. Det är ensamt. Trots ett sökande efter samspel med medarbetarna står du där ändå – utlämnad. Och det är som det ska. Ty ledarskapet innebär en nödvändig avskildhet mitt i gemenskapen, en tankens integritet för att skapa utrymme för bra och strategiska beslut.

Jag tänker på hur enkelt och klart jag såg på ledarskap innan jag själv hade axlat rollen som chef. Ungefär på samma sätt som man bär idealbilder av hur man kommer att vara som förälder. Den där perfekta närvarande pedagogiska och roliga föräldern som coachar sina barn genom livet. Så skulle jag vara. Med ett kritiskt öga studerade jag föräldrar som verkade alldeles för trötta och tråkiga. Hur svårt kunde det vara?

Erfarenheten av att själv vara förälder har förändrat mitt synsätt på föräldraskapet. På samma sätt ser jag med ödmjukhet tillbaka på de chefer som jag har haft genom livet. Jag tänker mer på det slit som förmodligen låg bakom deras agerande och finner ett försonande förhållningssätt till det som inte blev som det skulle alla gånger. Hellre ser jag den positiva intentionen än att tro att det fanns en medveten avsikt att försumma.

Jag tar ledarskapet på stort allvar. Jag vill vara bra. Jag vill medverka till goda förutsättningar för individen men samtidigt se till verksamhetens väl. Göra skillnad för många. Men det går inte att bli gillad av alla i strävan efter helhet. Ledarskapet är en existentiell fråga som borde beröra oss chefer på djupet. Orkar vi härbärgera ensamheten? Vågar vi att träda fram, stå fast och vara ofullständiga i vår strävan efter att bli bäst? För att vinna måste man nog förlora sig själv. Våga språnget, som Kierkegaard sa. Låta det bekanta brottas med de obekanta. Och det är just det som är så utmanande med att vara ledare.

Roller på jobbet

Vad spelar du för roll på jobbet? Vad är egentligen en roll och hur kan rolltagandet öka vår professionalism?  För att vi ska få tydliga ramar och roller på jobbet behöver vi börja med helheten. Din roll kopplat till arbetsplatsens mening.

En organisation ska ha och ta en roll. Den ska behövas för ett särskilt behov, ett syfte, ett svar på frågan varför vi finns till. Ibland blir vi så ivriga med att sätta upp mål med verksamheten följt av delmål och aktiviteter. Mål är bra. Men målen kan ibland skymma helheten, själva meningen, med att verksamheten finns till. Målen blir moln för solen. Så är vi där igen med uppdraget att finna eller återfinna grunden. Syftet, mission, rollen som organisationen ska ha.

Vissa verksamheter växer verkligen fram ur ett därför på frågan varför man finns till. En tydlig tanke med organisationen blänker. I tider av tillväxt, nyrekryteringar och införande av nya nödvändiga rutiner kan ibland detta därför blekna. Medarbetare och intressenter får sin egen bild av kärnan i verksamheten, inte sällan tolkad utifrån den egna arbetsuppgiften. Jag tror att vi då och då behöver ställa oss på berget av vår organisation och med ett utifrånperspektiv på nytt brottas med frågan; varför finns vi till? Vad är vår roll egentligen? Själva grunden i hur vi professionellt och framgångsrikt formar vår roll handlar om vilket varför vi dagligen utgår ifrån när vi loggar in på jobbet. Vad är meningen med vår organisation?

Rollgestaltning på arbetsplatser är något som sker hela tiden. Vi tar, formar och ger oss själva och andra roller. Vi låter oss gå in i roller, vi avvärjer oss från andra och vi väljer medvetet att kliva in i roller. Att professionellt verka i och genom en roll betyder inte att vi lägger bort vår person. Tvärtom är det i mötet mellan vår person och rollen som en intressant professionalitet kan ta form. En användbar rollmodell har jag hittat hos Kjell Granström. Han ger tre perspektiv på roller som kan hjälpa oss att både förstå och forma våra roller på ett framgångsrikt sätt.

Den strukturella rollen innebär helt enkelt att man får en roll genom tilldelning i organisationens struktur, en benämning exempelvis genom arbetsbeskrivningar och en titel. Den strukturella sidan av rollen visar vad du förväntas att göra. Som kirurg får du, i den strukturella rollen, skära i människor – men bara på jobbet. Som lärare får du sätta betyg på elever, men privat är det mindre framgångsrik att börja värdera vännernas kunskaper. Och som chef innebär din strukturella roll att du sätter lön, har utvecklingssamtal och leder möten oavsett vad du eller dina medarbetare tycker om det. Det är så, rent strukturellt. Vi kan hjälpa medarbetare med tydliga befattningsbeskrivningar men vi ska vara medvetna om att det också finns andra aspekter som påverkar rollen.

För i mötet med andra människor blir vi mer än bara den formella benämningen av vår roll. Granström kallar detta för den interaktionistiska sidan av rollen. Med andra skapar vi nämligen roller och motroller. I vissa grupper träder vi fram, i andar håller vi oss i bakgrunden. I samspelet med andra kan också en kamp pågå som handlar om makt och underkastelse. Vi förhandlar våra roller i varje situation. Här kan vi själva, menar jag, ta ansvar och påverka vilken roll vi vill ha utifrån vår person i en given situation.

Ett tredje sätt att se på roll enligt Granström är att se roller ur ett systemteoretiskt perspektiv. Det innebär att vi alltid i vårt rolltagande och rollsökande är beroende av andra förändringar och rollupptagande i organisationen. Systemteorin brukar metaforiskt likna organisationen vid en kropp, ett organ. Om man känner sig stressad så kan också ryggen värka. Och om ryggen värker kan man få ont i huvudet för allt hänger samman. På samma sätt påverkar en roll i organisationen hela systemet.

Vi skapar och omskapar roller dagligen. Att vara i en roll på jobbet innebär att vi förflyttar oss från vårt privata jag till det som blir ens professionella jag, dvs. vem jag är och vad jag gör på jobbet. En fråga som vi behöver reflektera över är hur våra personliga erfarenheter och drivkrafter kan bidra till organisationens syfte. Hur kan jag forma min roll just nu? Det är i en kombination av den formella tjänsten och i mötet med andra kopplat till systemet och min person som det spännande rollskapandet sker. Det är inte svårare eller enklare än så.

 

Källor som inspirerat: ”Chef med känsla och förnuft” (2010) Sandahl, Falkenström mfl. samt ”Förändring av roller och arbetsrelationer”, Kjell Granström, (2009)