Det sägs att Robespierre under franska revolutionen satt på en krog en kväll när en grupp jakobiner kom störtande förbi. Han drack i all hast upp sitt vin och förklarade: ”Det där är mitt folk. Jag måste följa dem och se vart de tar vägen, ty jag är deras ledare.”
Ett starkt medarbetarskap innebär inte att ledaren har abdikerat och lämnat hela ansvaret till gruppen. Då blir det en ledare som följer gruppen. Eller en grupp som ledarlöst går åt olika håll.
Att vara ledare för en grupp innebär att man har lämnat gruppen just för att kunna leda den. Man är utanför för att ha den nödvändiga distansen. Det är i detta samspel mellan grupp och ledare som ledarskapet växer fram. Gruppen får den ledare de förtjänar. Och ledaren påverkar på samma sätt gruppen.
En arbetsgrupp är mer än summan av medlemmarna i den. Ibland brukar man tala om att gruppen har en själ, ett kollektivt medvetande. Här pågår spännande rolltagningar och överföringar. Den som normalt är tyst kan i en stum grupp plötsligt bli talför. Den som anses vara kreativ och lös i ramarna kan, om gruppen behöver det, ta rollen som den strukturerade.
Vi blir det gruppen för tillfället behöver och är aldrig statiska i våra roller. Grupper är aldrig förutsägbara. Kanske är det därför ett yrke som ledare lockar mig så mycket. Leda med och inte lämna.
Helene Öhman 