En ledare som auktoritärt pekar med hela handen är synlig och skiljer sig tydligt från den övriga arbetsgruppen. Alla vet vem som bestämmer. Men i ett ledarskap som samspelar med medarbetarna riskerar rollerna ibland att bli otydliga. Det kan nästan bli lite kletigt.
Vad skiljer ledarrollen från andra roller? Eller: vad är skillnaden mellan ledarskap och medarbetarskap?
Som ledare är man synlig och därför sårbar. Fastän du som ledare kan vara lågmäld och obemärkt coacha över kopiatorn så står ljuset ändå på dig. Gruppen pratar om dig. Gruppen granskar dig. Gruppen behöver dig. Det du gör som chef blir synligt och viktigt för alla. Ditt beteende skapar en norm för kulturen.
I tidigare blogginlägg har jag beskrivit hur man som ledare lätt utsätts för projektioner och överföringar. Orimliga förväntningar kan hoppfullt riktas mot ledaren eller så omvandlas individens eller gruppens egna ofullkomligheter till brister hos ledaren. Ibland blir ledaren till och med allt detta som gruppen tror. Det brukar kallas för projektiv identifikation.
En annan sak som skiljer ledarrollen är att ledaren bär ansvar för hela gruppens arbete. Detta ansvar går inte att springa ifrån. Det är en paradox att ledaren både bär hela gruppen och samtidigt är beroende av den.
Helene Öhman 